Planen för dagen var att kliva upp i tid, åka med Olle till tandläkaren tillsammans med en ny assistent, öva på att röntga tänderna, därefter köra Olle till skolan innan två inbokade möten med assistenter och arbetsledare på assistansbolaget.
Hade räknat med att vara klar runt lunch för att hinna åka till Gränby köpcenter, äta lunch och inhandla lampor på en rabattkupong som gick ut idag (jo, jag erkänner att jag är en kupongnörd…, jag samlar på alla dessa kuponger som dimper ner i brevlådan och handlar upp dem när jag kan, men svär högt och ljudligt när jag missat nåt bra erbjudande, en rätt vanlig företeelse i kupongvärlden) innan jag skulle hem igen.
Väl hemma var tanken att jag skulle ha haft ett par timmar över för mejl och annat smått och gott innan det var dags att förbereda middagen, byta om till min dans, ge mellis till yngsta dottern inklusive kompis innan jag körde dem till deras gympa. Efter första körningen skulle jag ha packat om bilen, åkt med Olle till hörcentralen, fixat hörapparater innan kvällen skulle ha avslutats med dansträning.
Men som så många gånger förr blev det ändrade planer.
*******************
Igår, måndag, var Olle var trött och ledsen, det var lite udda trötthet, lite oklart vad som var fel. Med lite Alvedon redde det ut sig och vi tänkte inte mer på saken.
Men under natten fick han feber och lite senare hade han fått ett antal röda prickar. Jag anade genast ugglor i mossen, kunde det vara vattkoppor?
Det resulterade i samtal med sjukhuset, 1177 och husläkarjouren, till slut hamnade jag och Olle där vi brukar hamna med jämna mellanrum; på Akademiska barnsjukhuset. Under tre timmar satt vi och väntade i ett litet rum avsett för smittosamma sjukdomar, allt för att vi behövde få en diagnos och bromsmedicin.
Och vad gör man när man har tråkigt, jo man (läs Olle) spelar Temple Run eller Subway Surfer eller så spelare man (läs Kerstin) Candy Chrush samtidigt som man lyssnar på lite radio.
Mysigt…
Om det inte vore för att stolarna var lite väl hårda och för att det ekade rätt bra i kala sjukhusrummet.
******************
Allt planerat blev inställt, inget tandläkarbesök, inga möten, ingen middag, inga nya lampor, inga nya hörappratsrör och ingen dans. Men framför allt blev jag av med nästan hela min månadssurf på telefonen tack vare sjukhusbesöket! Hur kunde det hända, jag bara undrar? Det är ju inte mer än den fjärde idag?
Dessutom hade inte apoteket rätt medicin när jag skulle hämta ut bromsmedicinen varför jag fick åka ända till sjukhusapoteket, allt för att få tag på medicin och kunna påbörja en kur senast 72 timmar efter första vattkoppan.
Pust!!
*******************
Väl hemma var Olle rätt nöjd, vi tittade på utslagen tillsammans framför spegeln. Blir det inte värre än så här löser det sig nog för Olle tror jag. Men när det gäller assistenter får vi nog vackert klara oss utan ett par assistenter eftersom de inte vill bli smittade. Förståeligt.
Och inte kommer Olle kunna åka på korttids under helgen och inte kommer jag och M kunna åka iväg som planerat på en skidhelg i Dalarna under helgen.
Det blev ändrade planer helt enkelt!
******************
Nåja, vad är lite vattkoppor att klaga övar,
det kunde ha varit värre.
Allt löser sig sa han som sket i slasken!
Det är bara att tänka om, leva i nuet, hitta på lite nya planer, andas ut och luta sig tillbaka.
Ingen idé att vara bitter över vad jag inte hann göra, t ex lampor jag inte hann köpa eller surfutrymme som är borta. Nej, det gäller att släppa allt och vara glad, som yngsta dottern sa;
Mamma, man måste vara lite positiv, allt blir bra!
Ett utmärkt råd eller hur? 
